Vi har just ramlat in i oktober och jag finner till min förtvivlan att jag inte skrivit något om vad som hänt sedan juni. Aj aj, inte bra, men nu har jag desto mer att berätta!
- Backasprinten 18 juni:
Ett mycket trevligt publikjippo! En motortävling i fickformat, skulle jag vilja kalla det. Med en sträcka på drygt en kilometer som skulle köras tre gånger, blir kanske inte den första tävling som jag kommer att tänka på när någon ber mig berätta några häftiga rallyupplevelser, men ändå en kul tävling på sitt sätt. En av få rallytävlingar där vi fick möjligheten att agera publik mellan heaten och faktiskt fick se våra konkurrenter köra och sedan är det ju så klart alltid skönt att få ”skecka” ut lite grus i ”buska” också!
Nåväl, vi blev åttonde ekipage totalt och om vi räknar bort de fyrhjulsdrivna turbobilarna, så blev vi trea, med endast två Grp-H bilar före och det är vi helt nöjda med. - Så till Midnattssolrallyt 13-16 juli:
Vi hade bildat ett tvåbilsteam ihop med Matti Tarkki och Daniel Gadell i en likadan vit 242 som våran.
Matti och Daniel fick tyvärr problem med motortemperaturen redan på ss1 och i slutet av ss2 nöp motorn och tvärdog. Matti hade kört större delen av sträckan på äkta finsk ”perkele-driving”, vilket satte sina tydliga spår. Blocket var inte längre nymålat rött, utan bokstavligt talat ”kölsvårt”!
Vi hade lyckligtvis mer tur med oss och allting fungerade som det skulle.
Vi hade naturligtvis gärna velat göra om förra årets bedrift och gå i mål bland de fem bästa, men med tanke på att antalet namnkunniga förare i år var mycket större och att de dessutom fick köra på arrangörsnoter, så kunde ett par vanliga rallyåkare från Boråstrakten som åker onotat, utan att ens använda trippmätare, själva räkna ut att så inte skulle bli fallet. Efter en kik i startlistan, kunde vi konsta bara tera att med lite flyt kanske vi skulle kunna slå oss in bland de 20-25 bästa. Därav uppstod stor glädje och tillfredställelse när vi bullrade i mål som 17’e totalt och närmare bestämt trea bland de som åkte utan noter.
Helt enkelt på det hela taget, en orgie i rally på dagarna med trevliga grillkvällar där i mellan. Alltihop avslutades med en stor bankett, en jäkla massa folk, de flesta blev fulla och där Birger förstörde prisutdelningen. - ARC-Rallyt i Almunge nära Uppsala 12-13 augusti:
Inför detta evenemang hade en ny bakaxel införskaffats. Vi var nu trötta på 4,88 utväxlingen och var sugna på att åka lite 5,38 igen. Med 5,38 känns bilen betydligt vassare, eller som Janne uttrycker det, ”den känns som en kross i starterna, det sjunger bara till och sedan är det dags att växla igen”. Känslan av att störta med ett brutalt uppställ in i en lång halvtvär böj, med sjutusen varv på trean och höra hur gött det bara ryter när man skeckar i fyran mitt i och sedan flyter på tvären ut på rakan, är obeskrivlig. Och så är det att åka med 5,38.
Som sagt, en ny bakaxel och inte vad för skräp som helst, nej en riktig aluminiumaxel blev det. En hälsokontroll hos Mikael i Snärsbo och lite röd färg senare, satt grannlåten på bilen.
Nu undrar säkert vän av ordning om en aluminiumaxel verkligen kan hålla i en rallybil med långt över tvåhundra hästar, när den studsar fram över stock och sten. Här slår det mig plötsligt att det är mycket saker som vi har hållfasthetstestat på denna vagn, så även bakaxel i aluminiumutförande. Och svaret är att: Näe den håller mycket dåligt! Eller, i alla fall inte så länge.
ARC-Rallyt startade med tre ss redan på fredagskvällen, för att sedan avslutas med ytterligare sju ss på lördagen.
Efter fredagens tre sträckor låg ekipaget med bra i täten och så även efter den första på lördagsmorgonen. Men sedan var det slutåkt för ”Team Hagberg”. På transporten från ss fyra till serviceplatsen, påpekade den uppmärksamme Co-drivern att det kom ett oönskat missljud från bakaxeln. På servicen kunde tävlingsfordonsteknikerna konstatera att flera bultar var lösa och att en betydande del av oljan hade avlägsnat sig från ovan nämnda aluminiumtingest. Efter välbehövlig åtskruvning och tillförsel av olja, var problemet ur världen, trodde vi. Efter transporten ut till ss fem, knölade sig två skallar in under bilens bakre regioner och kunde med stor precision utläsa att oljan pessade ut och att det bara var till att vända och åka hem.
Däremot kunde vi glädja oss åt att vår teamkollega Matti, gick i mål som sexa i klassen. - Länsirannikon Ralli Åbo Finland 17 september:
Inför denna tävling hade ytterligare en ny bakaxel, med helt ny 5,38 utväxling satts ihop, men denna gång fick det bli en hederlig gammal gjutjärnsaxel.
Vi har länge drömt om att få åka rally i Finland och nu skulle det alltså äntligen bli av.
Fyra djärva team grupperade sig vid Vikinglines färjeläger på fredagskvällen. Det var P-O Davidssons, Matti Tarkkis, Thomas Theorins och så vårat. Ytterligare tre kanade över sjön till Åbo via Norrtälje. Det var Håkan Larssons, Mats Thorszelius och Tony ”Roten” Janssons. Sammanlagt var det alltså sju tappra Svenska team som skulle försöka sprida lite blågul färg i de Finska skogarna.
Efter att ha landstigit i Åbo på lördagsmorgonen, var det som vanligt anmälan, besiktning och väntan, väntan, väntan. Tävlingen bestod av 5ss som var fina och mycket snabba. Helt plötsligt framstod inte valet att åka med 5,38 lika självklart längre, men med facit i hand har vi väl inte mycket att klaga över.
P-O vann vår klass och tävlingen för historiska bilar totalt. Vi blev trea i klassen, femma totalt och Matti blev femma i klassen. ”Roten” vann sin klass med Håkan på femte och Thomas blev tvåa i sin. Mats som bröt i Almunge p.g.a. motorras, fick tyvärr uppleva samma motgång även här med sin helt nya motor.
Vi fick be dem skynda på med prisutdelningen, för att vi skulle hinna tillbaka till skutan i tid och väl ombord kände vi oss mycket nöjda, mycket stolta och lite senare även en smula dimmiga.
”Västkustrallyt” i Åbo, som det heter på svenska, var med allt runtomkring, precis så roligt att uppleva som vi hade drömt om och det gav oss definitivt mersmak för fler rallyn utanför Sverige.
Marknadsnatta i Skänninge 29 oktober:
Är sista deltävlingen i Historiska Cupen och ser i dagsläget även ut att bli vår sista tävling för året.
Jag ber att få återkomma med vad som händer där.
Vi ses i buskarna!
/ Per
0